Date: Fri, 22 Nov 2002 06:00:37 +0100 (MET)
Subject: Gudmund Smith, Upplevande och verklighet

Hej!

Länge sen jag recenserade något, men har ju mailat om lite annat.
Håller på med några tjocka böcker, men först ett lite tunnare häfte på
173 sidor. Den finns/fanns? som bok på Studentlitteratur, men instituionen
har nog tillåtelse att kopiera den.

Gudmund Smith, Upplevande och verklighet
är titeln. Smith är professor emeritus på psykologiska institutionen här
i Lund. Man kan inte längre se födelseår i Lucat (universitets webbkatalog
för personal), det kunde man förut.

Språket försöker vara "allmänbegripligt" enligt förordet, men kräver en
hel del förkunskaper och ordkännedom.
*Slår upp slumpvis sida och skriver av*
  En enskild fas i perceptgenesen bestäms till sin karaktär av föregående
  faser och bestämmer i sin tur de efterkommande faserna. Detta kallas
  successiv determination. Förändringarna betingas dels av eliminering
  dels av emergens.
Så håller han på boken igenom...

Men den är ganska läsvärd i alla fall.
Den börjar med lite psykologihistoria, sen ett kapitel om fåglar!
(svartvit flugsnappare).
Efter det kommer huvuddelen om perceptgenetisk metod. Alltså titta på
snabba bilder i takistoskop eller beskriva storlek och färg på efterbilder
(såna där som brukar exemplifieras i andra böcker av en grön/gul flagga
som man stirrar på en halv minut, sen blir det Stars and stripes eller
Union Jack när man byter mot en vit bakgrund.).
I denna bok finns inga bilder alls, bara lite diagram.

Han beskriver många olika experiment, mest MCT med barn. Där presenteras
två bilder i snabb följd. Man kan analysera ångest och försvar på det
viset.
Mot slutet, två sista kap, byter han tema till att undersöka kreativitet,
först hos forskarstuderande, sen barn och ungdom.
Slutsatserna blir att man bör ha lagom mycket ångest, inte för lite eller
för mycket och för kreativiteten är det viktigt att man är sensitiv
(känslig) både inåt och utåt.

Jag lärde mig lite om olika tolkningar av de olika testen, så jag kan
numera välja vilka sidor av min personlighet jag ska framhäva vid
eventuella framtida testningar... T.ex om man blundar när det är
otäckt verkar man vara på en femårings nivå. ;-)
Nej, så ska man inte göra, man ska beskriva vad man ser.