Date: Thu, 24 Jul 2003 22:50:10 +0200 (MEST) Subject: Alain Topor, Återhämtning från svåra psykiska störningar Hej! I dag har jag läst ut Alain Topor, Återhämtning från svåra psykiska störningar. Den var bra, bitvis mycket bra. 361 sidor. Köpte den förra sommaren i Göteborg, bläddrade lite i den på tåget hem därifrån, men började inte läsa förrän nu två-tre veckor sen. Utgiven på NoK 2001. Det är en populariserad version av hans doktorsavhandling, han är chef för forskning och utveckling vid SPO (Södra Stockholms psykiatri). Baksidetexten börjar med: Är återhämtning från svåra psykiska störningar möjlig? Vilka faktorer är av vikt i sammanhanget? Vilken befintlig kunskap finns i dag? Det är ungefär de frågor han besvarar. Boken har två delar, först mer teoretisk med definitioner och statistik, sen mer empirisk med kvalitativa intervjuer med 16 personer som anser sig och anses som återhämtade. Fingerade namn (trots några av dem ville ställa upp med sina rätta), personerna både från Sverige och Norge. I slutet finns en tabell med alla 16, med ålder, bakgrund osv. Det är bra för att hålla reda på dem. Ganska mycket i andra delen är direkta utdrag ut intervjuerna, det var mycket bra. En av hans slutsatser är att det inte finns _en_ metod, utan många olika att återhämta sig. Kapitelrubriker: Förord Inledning Del1 Kroniska sjukdomar och återhämtning Sannolikheten att återhämta sig Pessimismens grunder Behandlingar och behandlingsresultat Återhämtningens vägar Del2 Inför den empiriska studien Berättelsens mening och meningens berättelse - en lång resa Materiella förutsättningar - när, var och med vad? På spaning efter ett förlorat jag Andra - med- och motaktörer Att hantera motsättningarna - den sammansatta individen Det kapitel jag tyckte allra bäst om var det om medaktörer (det var inte mycket om motaktörer trots det även står det i rubriken). Då särskilt det om de professionellas roll. Alla 16 intervjuade berättade om fall där deras behandlare brutit mot de formella reglerna angående professionalism, nån middag, telefonsamtal utanför arbetstid, lite kramar osv. Och hur det hjälpt till i deras återhämtning. En av dem hade en bra formulering, "Vi var som kompisar". Det där "som" är viktigt, inte riktig kompis, men mer ömsesidigt än bara vara terapimottagare/terapeut. Även att "patienten" får bidra med sina kunskaper och erfarenheter. Som ni kan gissa så känner jag igen mig mycket... En annan sak som tas upp i det kapitlet, som är än mer aktuellt för mig, är vad som händer när ens terapeut byter jobb. Ett fall hade personen följt med på 4 jobbbyten, det är lite väl extremt. Men mer normala exempel kan var brevväxla eller ringa en gång i månaden. (I mitt fall maila...) Jag kan tänka mig att även ni tre som jobbar inom just detta område skulle ha stor nytta av att läsa denna bok, även om ni kan många av knepen redan, är det nog lite nytt.