Date: Thu, 7 Aug 2003 05:24:16 +0200 (MEST) Subject: Gunilla Linn Persson, Livstecken Hej! Denna bok köpte jag på årets bokrea, har tagit några månader att läsa ut. (varvat med massor annat). Gunilla Linn Persson är mest känd som upphovskvinna till TV-serien Skärgårdsdoktorn. Jag såg en intervju med henne på TV (i höstas?), där hon berättade att hon hade haft några psykoser och skrivit en bok om det. Så när jag såg den i reakatalogen tänkte jag "den måste jag köpa". Livstecken är titeln. 312 sidor. Den är skriven i brevform, det mesta är nog riktiga brev som hon aldrig skickat. På baksidan står det "självutlämnande roman", men hon lämnar ut många andra än sig själv, och roman vet jag inte om den kan kallas. Den är mycket ostruktererad, hon gör samma "fel" som jag i mina mail, fast värre... Hoppar mellan ämnen, mycket korta stycken (ofta bara en mening sen indrag). I korta texter kan det vara ok, men i längden blir det lite jobbigt. Fast hon är väl van med TV-manus. Redan på första sidan ger hon en kort historik, i jämförelse med den är min lilla psykos inte mycket att komma med... 1995 sent missfall 1996 första psykos 1997 skilsmässa (andra el tredje), ny psykos 1998 Ny man, fick dotter med Downs syndrom (tredje barnet, 41 års ålder). Blev misshandlad av sin nya man (barnets far). Tredje psykos 1999 egen bostad och ordnat kurator åt fd mannen, men hittade honom hängd. Och i samband med alltihopa skapa en av SVT:s mest sedda serier... Imponerande. Breven är mellan 1 och 7 sidor, till olika personer, sina döttrar, fd män, styvbarn, barndomsvänner, släktingar osv. Jag skriver iofs ibland om andra personer i mina mail, men jag tänker inte ge ut en bok om det. Och de jag skriver om får ofta kopia så de kan rätta misstag direkt. Jag antar att det inte många av personerna som hon har frågat innan... Bitvis är den bra, men lite väl mycket upprepningar. Hon nämner inte vilken sorts psykos hon hade, men det ingick iaf hallucinationer. Hon trodde även att vägmärken var symboler för avlidna vänner. Det verkar dock inte vara mycket paranoida tankar. Det är ganska många namn att hålla reda på, men de som är viktiga återkommer ju så man lär sig iaf barnen och deras olika pappor. Hon tycker om Harry Martinsson och Bette Middler, men nämner även andra författare och sångare. Ofta står det vad hon lyssnar på just när hon skriver det o det brevet. Som sammanfattning kan jag säga: OK bok att läsa lite i taget, men ingen man känner att man måste läsa ut direkt.