Date: Wed, 24 Dec 2003 02:07:30 Subject: Pär Lagerkvist, Gäst hos verkligheten Hej! Nu kommer mer skönlitteratur. Denna gång har jag läst Pär Lagerkvist, Gäst hos verkligheten. Kände till den sen länge, en sån man tänkt läsa men aldrig gjort. Första ledaren för Studentprojektet, Charlotte, trodde att Lagerkvists berättarstil skulle passa mig, och det stämmer nog. Boken kom första gången ut 1925, det ex jag köpte på antikvariat är tryckt 1960 och har 117 sidor (och luktar som gamla böcker ska göra). Det har förmodligen skrivits en hel del analyser och recensioner av denna bok genom tiderna, men detta är mina åsikter. Det handlar om en pojke, Anders. Hans far jobbar som stins. Järnvägen och bibeln spelar stor roll i berättelsen. Hans farmor är gammal. Han är mycket orolig för döden och betraktar farmodern i stort sett som död redan ett år innan hon dör. Han har en hemlig plats i skogen där han ber, kanske inte till Gud. Det händer inte så mycket, men det som händer beskrivs mycket bra, både direkt och indirekt. Boken har detaljerade miljöbeskrivningar, jag som är uppväxt nära skog kan nästan själv känna/minnas luktförändringen mellan granskog och blandskog när jag läser hur Anders går. Jag tyckte mig märka en vändning i bokens två sista kapitel. Innan var den i stort sett lättläst, mest vardagliga och relativt vanliga händelser, Anders egna känslor mest antyds. Går fort att läsa. Men i slutet blir den mer existentialistisk, tungläst, förvirrande och svårtolkad. Men det är väl så ungdomstiden ofta upplevs, så även för Anders (eller till stor del Pär L själv). Ska kanske läsa om denna bok nån gång, tar ju bara 2-3 timmar pärm till pärm. Man kan få andra associationer om nått år, när man minns huvuddragen, och kan lägga märke till nya detaljer.