Date: Fri, 22 May 2009 00:12:29 Subject: Ann Heberlein, Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva "I väntrummet på S:t Lars är vi jämlika. Människor, varken mer eller mindre." Så börjar Ann Heberleins bok. Jag har läst hela idag. 207 sidor. Ann är teologie doktor och forskare i etik. Utbildad på LU. Hon har diagnosen bipolär sjukdom typ 2. Boken handlar mycket som självmord och ångest, mani och depression. Hon är väldigt självutlämnande. Språket varierar mellan akademiskt och vardagligt. Dagarna då den publicerades försvann Ann hemifrån, vilket fick stor uppmärksamhet i kvällspressen, men hon kom tillbaka efter ha varit i Köpenhamn. Hon är 38 år och har man och tre barn i Åkarp. Boken var intressant att läsa, man kommer en människas innersta så nära som man kan göra via ca 200 000 ord. Stora delar av den är skriven som dagbok, man kan följa hur hon mår på stil och ordval. Men till skillnad från många andra böcker (och än mer TV) är det hög intellektuell nivå. Det underlättar om man har erfarenhet av både psykisk ohälsa och akademiska studier. (och det har "man" ju...) Som tur är så har jag ju sluppit depressioner och mani, mina problem är ju annorlunda. Jag känner igen vissa tankar och åsikter om psykiatri och filosofi. Men jag har mer positiv grundsyn än henne, och trivs ganska bra med livet.