Date: Mon, 24 Feb 2014 05:49:55
Subject: Tove Folkesson, Kalmars jägarinnor

Nu har jag läst ut Kalmars jägarinnor, av Tove Folkesson.

Jag är imponerad av hennes berättarstil. Den handlar om ett tjejgäng i
Kalmar, mestadels under högstadie- och gymnasietiden. Huvudpersonen
heter Eva och hennes fyra nära vänner kallas Linden, Jenna, Sudden och
Jossan. Det nämns många platser jag känner till, som: Stagg, Kagg,
Sandra, Larmgatan, Berga och Norrliden.

Bitvis är det som en gymnasistdagbok med vodkafyllor, kafébesök,
killar, upptåg, inbrott, fyllekörning, bensinslangning,
handbollstjejer, gömda vapen och festivalplankning. Citat från Thelma &
Louise och Döda poeters sällskap. Men ofta blixtrar det till av djupa
filosofiska tankar och oväntade vändningar. Det kan vara enstaka ord
eller tankar som visar på stor stilistisk kunskap. Berättelsen är till
stor del kronologisk, men med kursiva stycken som är närmare nutid med
mer mogenhet, ofta i dialog mellan Eva och mormodern. Trivialkvalitet
med poetiska inslag kanske man kan beskriva bokens stil som. Om allt
från ögonskugga till vänskap, framtidsplaner och livets mening.

Tove gick författarskolan året före mig, och är liksom huvudpersonen
född i Stockholm 1981 men uppväxt i Kalmar med omnejd. Jag känner inte
henne tillräckligt väl för att veta vad som är "sant" och "hittepå", men
det spelar ingen större roll i ett skönlitterärt verk. Det här är
hennes första roman och den har fått bra kritik. Vi har åtta gemensamma
vänner på FB och hon har klickat gilla på en status från mig i en grupp.
Men vi har nog aldrig pratat med varandra. Eller kanske lite på hennes
klass avgångsfest på LUFS. Jag kände dock till henne till namnet, det
fanns två Tove i den klassen och vi hade som sagt gemensamma vänner,
både i min och hennes klass.

Boken är utgiven på Weyler förlag och har 281 sidor.

mvh aö