Date: Mon, 27 May 2002 08:19:21 +0200 (MEST) Subject: Svante Nordin, Filosofins historia Hej! Det här är en riktig "tegelsten". Svante Nordin, Filosofins historia 617 sidor. Blå bok. Det är en lite speciell känsla att plocka bort bokmärket från en bok som har varit en kompis hela terminen. I början följde jag läsanvisningarna vi fick, läste dagen innan föreläsningen. Sen slarvade jag lite, men senaste veckan har jag läst ikapp. Undertitlen är "Det västerländska förnuftets äventyr från Thales till postmodernismen". Man bör nog inte läsa denna bok som första bok i filosofihistoria, den ger mer värde om man känner till huvuddragen innan. Det märks att det är en idéhistoriker, vi har Svante som föreläsare, som har skrivit den. Ganska mycket om hur de olika filosoferna har påverkat varandra. Den kan kanske vara lite för ytlig ibland, men det är ju svårt att gå på djupet med allt som behnadlas i denna bok, vill man veta mer så finns det lästips i slutet och originaltexter går ju ofta att skaffa. Innehåll Antiken - filosofins uppkomst och segertåg Medeltid och renässans - filosofin möter kristendomen Sexton- och sjuttonhundratal - filosofin och den nya vetenskapen Den moderna tiden - filosofin mellan självhädelse och legitimationskris Filosofin i kontext Varje avdelning av de ovan är indelad i kapitel och stycken, det blir för mycket att skriva av alla, så det första får räcka. De första filosoferna 17 Jonisk naturfilosofi 19 Pythagoréerna 21 Xenofanes' religionskritik 25 Den dunkle Herakleitos 27 Eleaterna 30 Empedokles, kärleken och hatet 35 Anaxagoras och det styrande förnuftet 38 Atomisterna 40 Den försokratiska filosofins uppkomstbetingelser och egenart 43 Som ni ser är varje stycke 2-5 sidor, det gör det lätt att anända boken även som uppslagsbok, men den bör läsas pärm till pärm också. Denna är helt klart den viktigaste boken på 1-20p kursen i ILH. Det räcker nog att läsa den för att få G på alla tentor. För VG behöver man nog läsa de andra också, eller om man är extra intresserad av kvinnohistoria eller svensk idéhistoria, för det tas inte upp mycket i Svanteboken.