Date: Thu, 27 Nov 2003 16:19:18 Subject: William Golding, Flugornas herre Hej! Längesen jag recenserade "riktig" skönlitteratur (har ju dock varit några gränsfall). Denna bok är dock både skön- och kurslitteratur. Bra, så slipper man ha dåligt samvete för man "slösar" läsbar tid på annat än det man "bör" läsa. Iofs är det nog fel att tänka så, nästan all läsning har nog ett värde i sig. Det är alltså i Svenska A man ska läsa en bok, och recensera. Jag valde mellan denna och två dystopier (Boyes Kallocain och Huxleys Brave new world (fast på svenska)). Även denna bok har en ganska negativ människo- och samhällssyn, men i 50-talets nutid och med en begränsad plats och grupp. Den handlar om ett antal pojkar som är 6-12 år. De hamnar på en öde ö efter en flygplanskrasch. Mat och dryck finns, så de lider ingen fysisk nöd. I total avsaknad av vuxna bildar de ett miniatyrsamhälle. Boken har så att säga tre huvudpersoner, den lite tjocke och kloke Nasse, utvalde ledaren Ralph och rivalen Jack. En snäcka spelar stor roll, den blåses i för att kalla till möte (öråd med svt-term) och vid mötena får snäckan visa rätten att tala. För att öka chansen att bli upptäckta bestämmer Ralph att en eld alltid ska brinna på berget. En gång ser de ett fartyg, men då hade Jacks gäng lämnat elden för att jaga, så ingen rök syntes och de blev inte upptäckta. Det blev början till en större brytning mellan de två ledarna. Ungefär samtidigt uppkommer rykten om ett monster/odjur, de ser otäcka saker men vågar inte undersöka mer noga. Jacks jägare bildar ett nytt läger, med andra regler. Kvar blir Nasse, Ralph och några till. Även tvillingarna Sam och Eric byter sida efter ett tag. Under tiden som Jack håller grisfest, där även Raplph och Nasse är med, så går en lite speciell kille som heter Simon för att undersöka monstret. Han finner att det har en helt naturlig förklaring. När han återvänder misstas han för att själv vara monstret, och dödas av jägarna. De får alltså inte veta sanningen om monstret, och fortsätter därmed vara rädda. Rivaliteten mellan grupperna urartar mer och mer, de andra stjäl Nasses glasögon för att kunna göra upp eld. Vad som händer sen berättar jag inte, men det är ganska otäckt. Även vem/vad som är Flugornas herre får ni läsa själva. Jag tyckte denna bok var bra. Jag läste ut den i söndags, och såg även filmen (den från 1990, finns även en från 1963) i går (den var inte lika bra, men inte dålig). 265 sidor har boken och är ganska lättläst. Man kan dra paralleller till riktiga samhällen, med dess konflikter, grupptänkande, ledargestalter osv. Den är läsvärd både för vuxna och ungdomar. Golding fick Nobelpris 1983.