Date: Sat, 15 Oct 2011 23:19:33 Subject: Arnhild Lauveng, Onyttig som en ros "Rosor är helt klart en onyttig planta. De är svåra att odla och kräver orimlig stor insats av gödning och skydd för att få dem att blomma. (...) Jämfört med brännässlor, som innehåller en massa järn och andra näringsämnen, är rosor helt klart de minst nyttiga, för att inte tala om i förhållande till potatis och kålrot. Ändå är jag glad att det finns rosor. Det att de är sällsynta, sköra och skröpliga gör dem extra värdefulla." Det var från sidan 28 i Arnhild Lauvengs bok "Onyttig som en ros". Som jag berättade när jag läste första boken "I morgon var jag alltid ett lejon" (recenserad 12 Apr 2009) så har Lauveng övervunnit sin schizofrenidiagnos och blivit psykolog. Jag ska se henne i Malmö den 25/10. Även denna andra bok är mycket bra, trots vissa brister i översättningen. (Till exempel har de fel baksidestext.) Man bör nog läsa den första delen först för att förstå allt i den andra, men läs gärna båda (kostar 159kr/st på Adlibris). Hon berättar i denna mer om sin återhämtning, vad som hjälpte och vad som var mindre bra. Jag har gjort en hel del understrykningar, och håller med om det mesta. Även om hon var sjukare än mig och är friskare än mig så känner jag igen mig i berättelsen. Bemötande och attityder, hopp och vilja. Varje kapitel inleds med en "dikt", här är början och slutet av en: ************************************************** Det viktiga är inte att aldrig falla. Det viktiga är att resa sig igen. (...) Det viktiga är inte att aldrig gråta. Det viktiga är att aldrig glömma hur man skrattar. **************************************************