Date: Sat, 25 Oct 2014 08:34:21
Subject: Sara Stridsberg, Beckomberga

Beckomberga var Sveriges största mentalsjukhus 1932-1995. Jag har åkt 
förbi det ca hundra gånger, och känner två som har jobbat där. Men har 
aldrig varit där.

Sara Stridsbergs roman "Beckomberga, ode till min familj" blev nyligen 
nominerad till Augustpriset, jag hade skaffat den före det. Den handlar 
om Jim (patient där), hans dotter Jackie (jaget i boken) och Lone 
(Jackies mamma) och några till som Sabina (också patient), två patienter 
till och en sjuksköterska och en psykiater.

Boken har 357 sidor. Den var läsvärd, men jag har läst både bättre och 
sämre böcker. Jag tyckte att den var lite för konstnärlig och 
tillkrånglad. Många tidshopp, ibland är Jackie 14 och ibland har hon en 
son och sen helt plötsligt om Jims mamma långt tidigare.

Positivt är dock att allvarlig psykisk sjukdom, alkoholism och livet på 
en institution uppmärksammas i "finkultur". Hur Beckis var som en stad 
utanför staden innanför murarna, hur man "tillhörde" sjukhuset och 
svårigheterna att anpassa sig när/om man skrevs ut. Och hur Jackie valde 
att vara hos Jim och de andra mer och mer.

mvh aö