Date: Tue, 1 Dec 2015 19:22:13 Subject: Jan Guillou, Blå stjärnan Nu har jag läst ut femte delen om familjen Lauritzen. Vi är framme vid 1941, så den är parallell med den fjärde men det är Johanne som är i huvudrollen. Och Jan har återvänt till spiongenren. Johanne är aktiv i norska motståndsrörelsen, under kamouflage som djurtransportör smugglar hon personer över gränsen till Värmland och vidare till Stockholm. Svenska polisiära säkerhetstjänsten, kallad Hestapo, var då ganska tyskvänlig, liksom stor del av pressen. Johanne med såväl norskt som tyskt påbrå hade dock valt "rätt" sida, men saken blir lite mer komplicerad när hennes syster jobbar för svenska militära underrättelsetjänsten och hennes bror är officer i SS. Själv blir hon anställd av och tränas av brittiska SOE. Och hon blir väldigt duktig på det hon ska göra, oavsett om det är skjuta eller förföra. Guillou har som vanligt gjort bra research, och han blandar med stor skicklighet verklighet och hittepå. Är det personer som bara omnämns får de behålla sina riktiga namn, men deltar de i romanens handling blir namnet lite förändrat (fast ofta lätt att förstå vem som avses). Jag tyckte att de tidigare fyra delarna var bra, men den här är nog den bästa. Och den beskriver händelser som är viktiga att känna till. Han berättar i efterordet att han har lånat mycket från boken om Sekreterarklubben (som jag hade tänkt skaffa, men inte gjort än). Det här är nog första gången som Jan har en kvinna i huvudrollen, men även det klarar han bra (och det har funnits kvinnor i ledande roller i tidigare böcker också). Hur den slutar, mer än att tyskarna förlorar kriget osv, berättar jag inte. Boken har 480 sidor och Jan har skrivit sitt och mitt namn i den. mvh aö